Russian Painter, 1860-1900 Russian painter of Lithuanian birth. He largely painted landscapes (including pastel sketches), which are noted for their emotive or symbolic resonance. His 'landscapes of mood' had a profound influence on Russian landscape painting, to which he introduced a sense of the unity of humankind and nature, and of the spiritual power of the Russian   Related Paintings of Levitan, Isaak :. | Grun May First | Away in the foliage forest fern | Garden in the snow | Halfte of first house with breach meadows | Gegenuberstehend and at night side eradicated |
Related Artists:
Marten van Cleve
Flemish, 1527-1581,Brother of Hendrik van Cleve III. His presumed date of birth is derived from a document of 2 April 1567 in which he declared his age to be 40. In 1551-2 he became a master in the Antwerp Guild of St Luke and, according to van Mander, followed his brother into the studio of Frans Floris. If this is correct, it was probably c. 1553-5, for motifs drawn from Floris's work appear in Marten van Cleve's paintings executed during these years. Marten married Maria de Greve on 7 January 1556, apparently setting up his own studio at about the same time. Apprentices are regularly recorded from 1558 onwards, and it is probable that his own sons, Gillis II, Marten the younger, Joris and Nicolaas, also worked in the studio. Throughout the 1560s and 1570s Marten van Cleve's workshop was very productive, but the majority of works painted consisted of copies of his own originals. Van Mander's statement that the artist collaborated with a number of landscape painters, including his brother Hendrik III, Gillis van Coninxloo III, Gillis Mostaert and Jacob Grimmer, is confirmed by 17th-century inventories.
Arnold Bocklin
Swiss 1827-1901 Arnold Bocklin Locations Arnold Bocklin was born on Oct. 16, 1827, in Basel. He attended the Dusseldorf Academy (1845-1847). At this time he painted scenes of the Swiss Alps, using light effects and dramatic views subjectively to project emotional moods into the landscape. In 1848 this romantic introspection gave way to plein air (open-air) objectivity after he was influenced by Camille Corot, Eugene Delacroix, and the painters of the Barbizon school while on a trip to Paris. But after the February and June revolutions Bocklin returned to Basel with a lasting hatred and disgust for contemporary France, and he resumed painting gloomy mountain scenes. In 1850 Bocklin found his mecca in Rome, and immediately his paintings were flooded by the warm Italian sunlight. He populated the lush southern vegetation, the bright light of the Roman Campagna, and the ancient ruins with lonely shepherds, cavorting nymphs, and lusty centaurs. These mythological figures rather than the landscapes became Bocklins primary concern, and he used such themes as Pan Pursuing Syrinx (1857) to express the polarities of life: warm sunshine contrasts with cool, moist shade, and the brightness of womans spirituality contrasts with mans dark sensuality. When Bocklin returned to Basel with his Italian wife, he completed the painting which brought him fame when the king of Bavaria purchased it in 1858: Pan among the Reeds, a depiction of the Greek phallic god with whom the artist identified. He taught at the Academy of Art in Weimar from 1860 to 1862, when he returned to Rome. Called to Basel in 1866, he painted the frescoes and modeled the grotesque masks for the facade of the Basel Museum. Bocklin resided in Florence from 1874 until 1885, and this was his most active period. He continued to explore the male-female antithesis and painted religious scenes, allegories of Natures powers, and moody studies of mans fate. He ceased working with oils and began experimenting with tempera and other media to obtain a pictorial surface free of brushstrokes. Bocklin spent the next 7 years mostly in Switzerland, with occasional trips to Italy; he devoted much of his energy to designing an airplane. Following a stroke in 1892, he returned to Italy, bought a villa in Fiesole, and died there on Jan. 16, 1901. Many of his late works depict nightmares of war, plague, and death.
tidemand
Tidemand kom vid 17 års ålder till Köpenhamns konstakademi, studerade där i fem år, tänkte sedan utbilda sig till historiemålare i Munchen, men valde i stället på en kamrats råd Dusseldorf till studieort och reste dit 1837. Han blev elev av Theodor Hildebrandt, men tog tidigare intryck av Carl Friedrich Lessings relativt realistiska historiemåleri. Hans första större målning behandlade ett svenskt ämne, Gustaf Vasa talar till dalkarlarna vid Mora (1841). Målningen inköptes av Rhens och Westfalens konstförening samt förskaffade Tidemand ett resestipendium från Norge och beställning på en altartavla till Vor Freisers kirke i Kristiania. Han reste sedan till Munchen och Italien, återvände till Norge på ett kort besök sommaren 1842, gjorde en studieresa i fjälltrakterna för att samla material till en påtänkt fosterländsk historiemålning, men kom nu till klarhet över sitt mål. Han ville, som han själv yttrat, skildra detta kraftiga naturfolks karaktär seder och vanor. Hans första tavla i detta syfte var Sagoberätterskan 1844, inköptes av drottning Josefina och förskaffade konstnären medlemskap av svenska konstakademien. Efter nya studieresor i Norge målade han Söndagskväll i Hardanger köptes av Oscar I, på slottet i Kristiania och Gudstjänst i en landskyrka. Han bosatte sig 1845 på allvar i Dusseldorf och vann snart ett namn genom de norska bondelivsbilderna. Samma år målade Tidemand i samarbete med Hans Fredrik Gude den romantiska Brudefärden i Hardanger. Revolutionsoroligheterna hade vid denna tid drivit de norske konstnärerna hem till Norge, och det såg ut, som skulle konsten nu bli rotfäst i hemlandet. Impulsen till en nationell konst gavs, men då lugn åter inträdde, återvände konstnärerna till utlandet. Under de närmaste åren målade Tidemand för det av Oscar I uppförda lilla lustslottet Oskarshal, som pryddes av uteslutande norska konstverk, serien Norskt bondeliv. Hans sista arbete var förstudier till en aldrig utförd historiemålning, Kristian IV grundlägger Kristiania, beställd av Oscar II. Tidemand skapade även tre altartavlor. I samarbete med Gude målade han Afton på Kröderen (1849), Ljustring (1850), Likfärd på Sognefjorden (1853), Fiskare i fara (1859), med Sophus Jacobsen Lappar på renjakt (1873) och med Morten M??ller Sinclairs landstigning i Romsdalen (1875). Han blev av sin samtid hyllad som Norges främsta representativa konstnär. Hans betydelse ligger i att han i sin konst gav uttryck åt det nationella uppvaknandet i sitt hemland. På samma gång föreställde han det norska folket för den stora allmänheten i utlandet. I Tyskland betraktades han som en av de främsta representanter i samtidens konst. Han fick många utmärkelser såväl i Tyskland som i Paris och i England, och hans arbeten såldes till höga pris. Sina mest omtyckta målningar upprepade han med tillhjälp av flera medhjälpare gång på gång, några i ända till 12 exemplar. Många av hans arbeten är återgivna i kopparstick och litografi. L. Dietrichson utgav Adolph Tidemand, hans liv og hans værker (2 delar, 1878-79).